En början

Med en fot i det förflutna, på väg mot en framtid, bärande på ett löfte. När de inledande dedikationssidorna skurits ut från avlagda böcker och samlats längs en gemensam horisont blir resultatet en mosaik av bleknade skära, gulbruna och grå färgnyanser med starka budskap om liv, död, minnen, historia, kärlek och omsorg. Även om de här dedikationssidorna kan verka dystra, som texten på en gravsten, är de riktade mot en framtid och inte bara en tribut till det förflutna. De gäldar ett slags skuld, svarar mot en djupt upplevd känsla och bjuder läsaren ta del av något betydelsefullt. De är viktiga sidor som bildar ett ramverk för den följande texten – en apologi, en förklaring, en hyllning. En ny början växer fram ur det förflutna. Den måste börja någonstans. Den djupa meningen i dessa glömda sidor, vända, förbibläddrade, bildar ett eko. Det övergivna blir till konst.

Berättelser

De tomma sidorna som leder fram till och följer efter boktexten, gulnade eller bleknade, försiktigt märkta av spåren efter inflikade anteckningar och urklipp, är långt ifrån stumma. Konstnären är intresserad av de historier som ligger bakom. Böckernas egna liv avspeglas i de här ömtåliga sidorna. Boken är mediet som överför en historia, och den tomma sidan är egentligen inte alls tom. Historians ram berättar också en historia. På samma sätt som boktexten ger oss bilder av scener ur det förflutna känner vi det förflutnas avtryck i dessa synbart tomma sidor.

Ett slut

Historier tar inte slut. De återberättas. De ekar genom tiden. Med en fot i det förflutna, på väg mot en framtid, bärande på ett löfte.

Augusti 2010
Judith Hoos Fox