The work consists of old portable projection screens from the fifties and sixties, which have been taken apart and mounted on painting stretchers. The screens, which have aged, range in colour from yellowish to pale green and blue, some are still white. The surfaces of the projection screens contain a material that resembles small glass beads with special light-reflecting properties that are intended to improve the quality of the pictures.

The work is a daylight piece that alters with the viewer’s movements and the light from outside. The projection screens were made in a few different standard formats and, where the screen has been torn, as much of it as possible has been used. This creates a system of recurrent formats and a number of deviations, which means that the work can be put up in numerous different ways. The spatial installation is modelled for the walls of the room.

Verket består av gamla portabla projektionsdukar från femtio- och sextiotalet, som har skurits sönder och monterats upp på spännramar. Dukarna som har åldrats, skiftar i färg från gultonade till svagt gröna och blåa, några är fortfarande vita. Projektionsdukarnas yta innehåller ett material som liknar små glaspärlor med en särskild förmåga att reflektera ljus som skulle förhöja bildernas kvalité.

Verket är ett dagsljusverk som skiftar med betraktarens rörelse och ljuset utifrån. Projektionsdukarna gjordes i några olika standardformat, i de fall där dukarna har varit söndriga har så mycket som möjligt tagits till vara på. Detta skapar ett system med återkommande format och en del avvikelser, vilket gör att verket går att sätta samman på mängder av olika sätt. Den rumsliga installation utformas efter rummets väggar.