Lånat ljus
av Magnus Bons

Omvandling och frånvaro är kanske det som karaktäriserar David Svenssons svit Coverings allra mest. Och så det stilla skälvande ljus som verken utsöndrar. Omvandlingen äger rum när bokpärmar separeras från inlagan, när innehållet så att säga avskiljs och endast pärmarna är kvar. Handlingen framkallar rent materiellt en frånvaro, men skapar också nya betydelser och sammanhang. Och dessutom en påtaglig närvaro, genom de tummade pärmarna.

De stora collagen av bokpärmar är utlagda och uppklistrade på rå linneduk, på målardukens baksida. Pärmarna ligger uppradade efter varandra, ibland rygg mot rygg, ibland glesare. De bildar linjer och mellanrumsformer, vägar eller stigar. Det är som pärmarna självmant närmat sig varandra. Och som att jag betraktar dem ovanifrån. Är de tankekartor över en okänd terräng?

Coverings befinner sig mycket nära David Svenssons arbetsprocess, kanske är de till och med en fysisk manifestering av den. Kompositionerna framstår därför i någon mening som tillfälliga och sviten som ett lekfullt sökande efter materialets möjligheter. Fragment av bokpärmarnas tidigare innehåll syns här och där, förstärkta genom titlarnas referenser.

A Tower Mystery anspelar på förlaget som gav ut deckarna i det collaget, och Lysande utsikter syftar på en av bokryggarna som burit Dickens roman. Centralt placerad i samma collage finns också en prägling i guld av den unga kejsarinnan Margarita Teresa, igenkännbar från en av Velázquez berömda målningar. En glimrande gestalt – och en skuggfigur.

Men referenserna är egentligen oviktiga, pärmarnas innehåll nu ett annat. Några rader ur Gunnar Ekelöfs diktsamling Sagan om Fatumeh från 1966 fångar på ett mycket vackert sätt den rofyllda metamorfos som utmärker David Svenssons svit Coverings:

Och månen kommer med sin borste och sin spann / av slammad kalk / och målar över / med lånat ljus något som aldrig varit.

Jag vill se Ekelöfs ”lånade månljus” som en bild för pärmarnas indirekta ljus, det som endast framträder på grund av att den ursprungliga färgen bleknat. I likhet med hur solen får månen att lysa, bildar pärmarnas fläckar en sorts omkastad skugga, som ser ut att stråla av egen kraft.