Konstverket som består av 60 specialdesignade ljusarmaturer hänger från toppen av byggnaden runt om ljusgården. Rummets triangulära form ovanifrån påverkar på ett väldigt konkret sett därmed verkets utbredning och gestaltning, samtidigt som konsten intar rummet och beskriver rumsligheten. Det handlar alltså om en dialog mellan arkitektur och konst. Tankarna går till en spindel, som med sin tråd hoppar från toppen av den 30 meter höga rumsligheten och skapar ett nät. Ett nät att vara fångad i, eller kanske ett skyddsnät. En viktig utgångspunkt för den konstnärliga gestaltningen i den extrema rumsligheten var att göra ett verk som går att hissa ner till marken för att det ska vara möjligt att underhålla det i framtiden. Ljus har som bekant en alldeles fantastisk förmåga att attrahera våra blickar, i det fallet är vi nästan som insekter. Alla de strålande ljusdropparna är dessutom stora, 50 x 63,5 cm vardera, och fungerar också som individuella skulpturala objekt när man ser dem inifrån byggnaden.