Bilden framträder i sammeten som har kammats mothårs med fingern och olika sorters penslar. Konstverken utgår från fyra tidiga italienska målare; Giotto och renässanskonstnärerna Masaccio, Piero della Francesca och Fra Angelico.

I sammetsmålningarna återges delar och detaljer från de historiska målningarna. Gemensamt för alla verken är att de avbildar draperingar, klädedräkter och mantlar, i den textila sammetens respektive färg, som om det ursprungliga avmålade materialet nu återbördas i den nya målningen. Endast det tunna glaset skyddar nu den ömtåliga bilden, som annars skulle kunna suddas i ett enda svep. Det handlar alltså om något rätt så flyktigt, om verkets poetiska kvalité. Här en slags meditation över ljuset – det ljus som omger målningen och faller på dess yta och låter seendet ta form, det ljus som vår blick skänker, men även det ljus som målningen emanerar själv.

Den mörkblå sammetsmålningen avbildar en detalj av Piero della Francescas Madonna della Misericordia från 1460–1462, ett välkänt motiv som visar ett så kallat ”Mantelskydd” som under medeltiden också var en beteckning för en utbredd juridisk praktik; där högt ställda personer kunde ge hjälpsökande och förföljda asyl och därmed beskydd ”under sin mantel”.